Women in Shanghai, del2

För en månad sedan skrev jag ett inlägg om kvinnor i Shanghai, här kommer del två. Denna gången om expats-kvinnor i Shanghai. Ska jag vara helt ärlig är detta ett ämne som gör mig sjukt irriterad, precis som jag blir när jag börjar fundera över löneskillnader och antal kvinnor i företagsstyrelser! Så med den varningen; here we go! Först lite ”fakta”.

• Jag har lärt känna många expats-kvinnor i Shanghai, inte en enda av dem har tagit med sin man och flyttat till hit med ett expatskontrakt (högre lön än hemma och BRA förmåner för hela familjen). De är männen som tagit med sina fruar.
• Ryktet säger att det finns EN kvinna på Ikea som tagit med sin man och flyttat hit (av 104 expats)
• Jag har träffat en kvinna med expatkontrakt, hon är singel.
• De flesta expat-kvinnor här är hemmafruar, jag skulle vilja påstå att över 95% är det.
• Jag känner ett fåtal kvinnor som flyttat med sina män och sedan fått ett jobb här, men då ett lokalt kontrakt (genomsnittslönen i Shanghai är 8 000 kr/mån enligt rykten). Jag är en av dem.
• Jag har inte träfat en enda hemmaman. INTE EN ENDA.
  
  

Jag tycker absolut inte att det är ett dåligt val att välja att inte jobba! Jag tycker inte att vägen till personlig utveckling, lycka ellermeningsfullhet nödvändigtvis måste gå via ett jobb. Jag har träffat många kvinnor som fyller sina dagar med självutvecklande, utmanande saker. Problemet är snarare att det inte verkar finnas en enda man som väljer den vägen, VARFÖR?!! Är det så att kvinnor inte vill göra karriär, att de bara vill vara hemma, shoppa, pyssla med inredning, laga mat och ta hand om barnen? Eller är det helt enkelt så att kvinnor helt enkelt inte får chansen? Att vi inte bara räknas bort gällande VD poster (ca 2% av Sveriges Vd:ar är kvinnor) utan även som expats?

Jag har tur, jag har fått ett utvecklande jobb och lever med en underbar man som strävar lika mkt efter jämnlikhet som jag. Jag är jätteglad (och stolt) över att han har fått ett superjobb i Shanghai och jag är fullt medveten över att jag aldrig hamnat här om det inte var för honom (det e även lite av poängen...) Men när det kommer till kritan, det är han som tjänar pengar, inte jag. Det är hans pensionskonto som växer mest, inte mitt. Och om ngt skulle hända (peppar peppar) är det jag som får packa väskan och lämna vårt fantastiska liv i Shanghai, inte han. Och min poäng är; så är det för ALLA expatskvinnor här. Det får mig att koka!!!!

(grattis, du klarade dig precis igenom mitt längsta inlägg ;-) )

Kärlek

Sara