Bröllopsyra

Det råder bröllopsyra på kontoret. 2 av tjejerna ska gifta sig i oktober. Synen på bröllop/giftemål är dock lite annorlunda mot den hemma. I oktober kommer inget brölopp att äga rum utan enbart en registrering. Denna registrering är ungefär lika romantisk som proceduren att öppna ett bank konto och görs enbart av legala/byråkratiska skäl. Själva bröllopet har man istället en annan dag, då man i själva verket redan är gift. Bröloppet kan stå upp till ett år efter registreringen, om man har ett bröllop över huvud taget. Tjejerna på kontoret blir båda lagligt gifta i oktober. Den ena ska inte har ngt brölopp, den andra ska ha sitt om ett år. Ingen av tjejerna kommer att flytta ihop med sina blivande makar förrän om ca ett år. Jag har inte riktigt förstått varför.

En helt annan och mkt viktigare aspekt på det här med brölopp är att ingen av mina kollegor verkar vilja gifta sig. Båda är ca 26 år och båda tycker att det är för tidigt för äktenskap. Själva bröloppet verkar framkalla ångest snarare än lycka. Ändå kommer båda två att säga JA inom loppet av en månad. Jag frågade en av tjejerna, min vän Aiping, om hon inte var åtminstånne lite glad, men nej hon kände bara ångest. Jag har försiktigt försökt förmedla att hon faktiskt inte behöver gifta sig och att hon ska följa SITT hjärta. Dock funkar det inte så här. Äkenskap är inte ett beslut man tar enbart på grund av kärlek och det är inte ett förbund mellan enbart två parter. Det är ett avtal man ingår med lämplig part och föräldrarna (och i viss mån släkten) är lika involverade i valet som brudparet.

Trots att jag verkligen uppskattar mina föräldrar och de råd de gett mig under livets gång är jag väldigt tacksam för att jag får välja min framtida man själv. Jag är nästan mer tacksam för att om jag enbart skulle känna ångest inför ett framtida brölopp så är det fullt acceptablet om jag väljer att ställa in…

Kärlek

Sara